I går onsdag antog EU-parlamentet ett länge omdebatterat lagförslag. Den nya lagen ska förhindra att medlemsländernas skogsförvaltning och handel bidrar till fortsatt avskogning. Läs mer om beslutet om den så kallade avskogningslagen här.
Detta var en enorm seger för miljörörelsen, för den biologiska mångfalden och för det fortsatta arbetet mot klimatförändringar. Förslaget antogs med en stor majoritet, där det fanns god representation över hela den politiska skalan, från vänster till höger. Endast 44 ledamöter röstade emot förslaget, 552 ledamöter röstade för och 43 lade ned sina röster.
EU och världens skogar
Vad innebär då denna lag? Jo, fokus ligger inte främst på hur skogen inom EU förvaltas, utan på EU:s roll vad gäller avskogning globalt. Från 1990 och trettio år framåt försvann skog från jordens yta motsvarande en areal större än hela EU. Bara konsumtionen inom EU stod för en tiondel av denna förlorade skog.
Handel med nötkött, kakao, kaffe, palmolja, soja, trä, gummi, träkol och papper omfattas av de nya reglerna, och hänsyn ska tas till mänskliga rättigheter och ursprungsfolkens rättigheter i de nya regelverken.
Sverige mot strömmen
Hur såg då engagemanget för detta ut på hemmaplan? Är vi i Sverige bäst i klassen? Nät bäst? Absolut inte. Vi sitter längst bak i klassrummetoch stör lektionen, som ärligt talat inte funkat så bra från början. Bland de svenska ledamöterna röstade bara 10 av 21 för ovan nämnda lag.
För två år sedan presenterades ett förslag för en ny skogsstrategi av EU-kommissionen. Kortfattat innebar den att minst 30 % av EU:s landareal skulle hamna under effektiv förvaltning för att skyddas (med särskilt fokus på skog), och 10 % av landytan bör ställas under strikt rättsligt skydd. I synnerhet alla orörda och gamla skogar ansågs behöva åtnjuta detta skydd, enligt EU-kommissionen. Hyggesfritt skogsbruk skulle också utvecklas och ersätta kalhuggning för att uppnå målen för bevarande av biologisk mångfald.
Här har Sverige satt sig på tvären, men det kanske inte är så konstigt. Bortåt 70 % av Sveriges landyta är skog, alltså långt över EU-genomsnittet, och både statens, kyrkans och det privata ägandet berör så många ekonomiska intressenter. Samtidigt är en viktig fråga att ställa sig: är det rimligt att markägarna ska ha sådan makt över resurser som borde tillhöra oss alla då förvaltningen av den kommer att påverka oss alla? Stockholm Recilience Center, mängder av forskare och institutioner pekar ut förlust av biologisk mångfald och klimatförändringar som två av detta sekels största utmaningar. Omkring 90% av alla landlevande arter beräknas finnas i skogen. I Sverige är omkring 40%, av våra rödlistade organismer (cirka 1000 arter) enligt SLU Artdatabanken strikt knutna till skogen. Utarmningen av skogsmiljöer är också det enskilt största hotet mot vårt lands biologiska mångfald. Hela 394 arter är direkt hotade av trakthyggesbruk (kalhuggning). Sedan 1950-talet har mer än 60 procent av våra skogar kalhuggits. Detta har drabbat de många arter som inte överlever hyggesfasen, utan är beroende av att miljön de lever i hela tiden är trädbevuxen.
Varför är skogen en ödesfråga?
Klimatfrågan handlar om skogens och naturens förmåga att binda kol. Världens avskogning har enligt IPCC orsakat runt 200 gigaton av kolskulden medan fossil förbränning står för 500 gigaton. IPCC menar att målet på 1,5 graders temperaturökning inte kan nås endast genom begränsningar av fossila bränslen. Skog måste få växa, stå kvar och återplanteras också. I en debattartikel i Aktuell hållbarhet i fjol menar författarna att bara för svensk räkning skulle en halvering av dagens avverkningsnivå kunna leda till att hela 2.4 gigaton kol bands upp fram till år 2100, det vill säga 0,6 procent av det globala upptagsbehovet! Med tanke på att Sveriges befolkning endast utgör ca 0.15 procent av hela världen är det en imponerande siffra, och framför allt genomförbar – om vi vill.
I höst startar kursen Leva med skogen på Ölands folkhögskola. Det är inte en vi mot dom-kurs. Det är en kurs där vi tar framtidens utmaningar på stort allvar, där vi erkänner problematiken kring att vi är väldigt många som måste enas i framtida strategier för vår skog. Även i framtiden är vi beroende av vår skog. Vi tror dock att det finns fler sätt, nya sätt, att samleva med skogen. I den och av den. Det är detta vi kommer att utforska. Vi ser fram emot din ansökan!
Pav Johnsson, biolog och lärare på Allmän kurs och Leva med skogen