”Vill vi vara ett land som gör så här med människor?

Nej, jag vill inte vara med på det varken som människa, medborgare eller rektor på en folkhögskola.” Så skriver vår rektor, Åke Holm, i sin insändare i Ölandsbladet där han ifrågasätter rättssäkerheten i hanteringen av människoliv.

Sher har cirka 25 skolkamrater som han delar de här upplevelserna med. Skolkamraterna har av Migrationsverkets handläggare beviljats förlängning på deras tillfälliga uppehållstillstånd för gymnasiestudier enligt den så kallade gymnasielagen. Men för Sher så har Migrationsverket, Migrationsdomstolen och Migrationsöverdomstolen gjort en helt annan bedömning. De säger att den allmänna kurs på Ölands Folkhögskola där Sher läser är att jämföra med ett introduktionsprogram på en gymnasieskola och därför beviljas han inte förlängning utan ska nu utvisas istället.

Vi har inget introduktionsprogram på Ölands Folkhögskola, varken för Sher eller för hans klasskamrater. Vi har en allmän kurs på gymnasienivå. Vi har lagt upp den just för Sher och hans klasskamrater för att möta dem där de är men också för att ge dem de bästa förutsättningarna att lära sig så mycket av det svenska språket och de andra behörighetsgivande kurserna som bara är möjligt på den korta tid de har på sig.
Hur kan det få vara ett sånt lotteri när det handlar om människors liv, en så viktig del av en människas liv som åren mellan 16 och 21 är. Är det en human behandling i överensstämmelse med barnkonventionen och FNs deklaration om mänskliga rättigheter. Nej, det är det inte. Det är inte OK att vi beter oss så här om vi vill påstå oss vara ett demokratiskt land.
Morgan Johansson har fått frågan (skriftligt) av Ann-Sofie Alm (M):

(Fråga 2020/21:490 Gymnasielagens rättssäkerhet, på riksdagen.se)
Avser ministern att vidta några åtgärder för att stärka rättssäkerheten för dem som prövas mot den så kallade gymnasielagen?
I svaret från Morgan Johansson kan vi läsa följande: I samband med de nya reglernas tillkomst betonade regeringen att det är viktigt att berörda får tillräcklig information och hjälp så att de kan tillvarata sina rättigheter. Vidare skriver ministern i sitt svar: I regleringsbrevet för 2020 fick Migrationsverket dessutom i uppdrag att bland annat redovisa exempel på utbildningar som legat till grund för vissa uppehållstillstånd på grund av studier på gymnasial nivå. En stor andel av dem som ingår i målgruppen har också haft offentligt biträde. Enligt praxis ska man som utgångspunkt tillämpa de föreskrifter som är i kraft när prövningen sker i ett ärende avseende både förfarandet och prövningen i sak. De myndigheter som ansvarar för att handlägga enskilda ärenden är naturligtvis skyldiga att göra detta på ett rättssäkert sätt. Jag har förtroende för myndigheternas förmåga i det avseendet.
Hur kan Morgan Johansson ha förtroende för de myndigheter som beslutar om utvisning av Sher på så felaktiga grunder. Sher som uppfyller alla de kriterier som sattes upp för asylsökande ensamkommande barn för att de skulle kunna få ett tillfälligt uppehållstillstånd för gymnasiestudier. Vad menar regeringen med att det är viktigt att berörda får tillräcklig information och hjälp så att de kan tillvarata sina rättigheter? Har Sher fått tillräcklig information och hjälp? Vems ansvar är det? Är det läraren på Ölands folkhögskola, som försökt hjälpa Sher att förstå de olika beslut som kommit, hur han kan överklaga och vad det är han i så fall överklagar, är det hennes ansvar. Läraren som med ljus och lykta söker efter någon jurist som kan hjälpa Sher att förstå domen. Är det den läraren som Morgan skriver om som ska se till att de berörda får tillräcklig information och hjälp? Nej, det är det väl ändå inte. Jag uppfattar det som att det är Migrationsverket och deras handläggare, som hanterar unga människors liv så lättvindigt, som har getts det ansvaret. Jag tror också att ministern menar att även de domstolar som ska döma i ärendet som Sher har överklagat till har det ansvaret att berörda får tillräcklig information och hjälp så att de kan tillvarata sina rättigheter. Att bifoga en besvärshänvisning på utomordentlig byråkratsvenska är inte att ta det ansvaret. Att underlåta sig att se till att Sher blir tilldelad ett offentligt biträde som kan sin sak är inte att ta det ansvaret. Jag skäms över hur vi behandlar Sher, hans liv och hans rättigheter.
Nu har Sher och alla de som kom som ensamkommande flyktingbarn före den gråkalla höstdagen den 24 november 2015 varit här i mer än fem år. Fem år i ständig oro och ovisshet om hur livet ska bli, nästa dag, nästa vecka, nästa… Nu blev det inget nästa för Sher, nu ska han utvisas. Vill vi vara ett land som gör så här med människor? Nej, jag vill inte vara med på det varken som människa, medborgare eller rektor på en folkhögskola. “Det finns saker som man måste göra…” som Jonatan sa “…Annars är man ingen människa utan bara en liten lort.”

Åke Holm, rektor på Ölands Folkhögskola