Idag avslutade vi läsåret 21/22 tillsammans med tal, sång och musik. Amal Kilawi, språkstödjare på Allmän kurs sa så här:
Ta hand om er för att vi behöver varandra
”Nu är vi framme vid den sista stationen av vår resa i den här skolan. En resa som är full av lärdomar, äventyr, kärlek, gemenskap, vänskap, bildning och utveckling.
Nu är det dags att säga hejdå till varandra, att önska varandra ett lycka till, att packa upp våra finna minnen och omvandla dem till en färdig historia och sätta dem i vårt minnesbibliotek. Men det är också dags att ge vårt liv ett annat rytm, ett rytm som drivs av glädje, energi och stolthet.
Så njut av träffen med dina nära och kära, njut av solen och sommaren, njut av fåglarna och blommorna, njut av havet och himlen njut av allt som livet bjuder på.
Ta hand om er för att vi behöver varandra! Ha ett riktigt fint sommarlov!”
Vi kan göra en bättre värld
Här kommer också rektor Åke Holms tal för den som inte kunde vara med, eller vill höra (läsa) det igen:
”Varför gå ett år på folkhögskola? Varför jobba här i 10 år? Kanske har vi gjort det av samma anledning? Försöka förstå sig själv lite bättre och andra. Försöka förstå världen lite bättre.
Hur har det gått? Inte så bra för mig… Jag förstår inte mig själv så hemskt mycket bättre idag än för 10 år sen. Jag har gjort saker jag aldrig trodde att jag skulle kunna göra. På gott och ont.
Världen förstår jag inte heller så mycket bättre. Hur kan det vara möjligt att ett krig som det i Ukraina bryter ut nu, 2022? Hur kan det vara möjligt att talibanerna tar makten i Afghanistan? Jag förstår det inte. Hur kan det vara så att vi, jag, inte tar alla de utmaningar vi har framför oss för att skapa en hållbar värld på större allvar.
Det ordnar sig inte utan att vi gör något.
Jag vill göra något. Något bra. Något som skapar fred mellan människor och fred med jorden, som Elin Wägner och Elisabeth Tamm skrev om för 100 år sedan. Har vi inte lärt oss något ens på 100 år? Det de förespråkade då behöver fortfarande genomföras för att vi inte ska utarma vår jord helt och hållet. Det känns ju ganska dystert.
Men jag vet att vi kan ändra på det. Vi kan ändra på världen. Världen blir inte bara som den själv vill. Världen blir så som vi gör den. Vi kan påverka det. Genom våra handlingar. Genom våra ord. genom våra tankar. Genom våra val. Genom våra bilder. Genom våra filmer. Genom vår musik. Genom våra möten med andra människor. Vi kan det.
Vi kan skriva vår egen pjäs, som du gjorde John. Tillsammans med andra kan vi skapa något helt nytt. Något som inte fanns förut. Vi kan bygga en ny bättre värld. En värld som inte präglas av rädsla och girighet. Vi kan skriva en ny pjäs, en ny ordning, som präglas av generositet och trygghet.
Behöver det vara politiskt viktiga frågor vi gör pjäser, konst, musik, kunskaper, film om? Nej, jag tror inte det. Harriet, du beskrev det så fint när ni reflekterade kring er film om Love, den unge, manlige, kompositören vid Göteborgs musikhögskola som gjorde ny musik om eller utifrån Britney Spears. Hennes utsatthet eller hur hon utnyttjats av män och kapitalet. Ni började tvivla på er film, om den var viktig nog, om den skulle ha något existensberättigande. Ni kom fram till något viktigt. Filmen var viktig för er, musikstycket var viktigt för Love och jag tror att det blev viktigt för er också. Er film är en del i byggandet av en bättre värld. Likadant med alla er andra.
Allt det ni gjort det här året, allt ni har lärt er, alla människor ni mött är delar i en bättre värld. Så fortsätt med det, antingen du gör som jag fortsätter här ett år till eller om du gör det någon helt annanstans i världen. Gå och rösta i september. Det är också en viktig del i byggandet av en bättre värld, en värld för alla. Lägg din röst på det parti som står upp för det som du tycker är viktigt, för de värden som du tror behöver ges utrymme.
Vi kan välja att göra vår lilla del av världen till en bra plats att leva på. En värld där alla får plats. Sen låter vi det sprida sig till våra grannar, till de som sitter bredvid. Så låt oss inte enbart drömma om en bättre värld, vi gör den också.”