Redan innan den givits ut (officiellt utgivningsdatum 22 mars) har Stefans nya bok väckt stor uppmärksamhet, bla gjorde Rapport ett inslag om boken för några dar sedan.

 Sina sista månader i livet tillbringade Stefan Gurts pappa Sven på ett demensboende i Solna. På kort tid förvandlades han från en rundmagad och lätt förvirrad äldre herre, som kunde föra timslånga samtal om allt från litteratur till fotboll, till en skelettmager åldring som somnade mitt under lunchen och inte brydde sig om någonting. Han valde själv att påskynda döden genom att vägra äta och till slut även att dricka.

 Det här är boken om den tiden. Om en vårdavdelning där gamla människor hålls inlåsta, där de bara tillåts vistas utomhus en enda timme i veckan och medicineras för att sova sig igenom dagarna. Och där de anhöriga förvägras se medicinlistan med motiveringen att de ändå inte skulle begripa den.

 Så dödar vi en människa är en uppgörelse inte bara med äldrevården utan också med synen på gamla i det ålderssegregerade Sverige. Hur tar vi hand om våra gamla?