Vi pratade om röst i text idag. Det är ett underligt begrepp det där.
Antagligen också ganska individuellt från författare till författare. Jag ser snarare mina karaktärer som röster och tycker att det jag tillför mina texter är en ton. Om allt handlade om en röst, min röst, så skulle jag nog inte känna samma frihet i att skriva om vitt spridda teman och typer av text.
Vi pratade också om pseudonymer och hur man kan känna frihet att skriva annorlunda under annan identitet.
Jag tänker på George Sands (Aurore Dudevant) och Ellis Bell (Emily Brontå´) och jag undrar om tonen skulle bli annorlunda om jag skrev som någon annan. Som ett alter-ego.
Hur långt ifrån min egen ton skulle jag egentligen komma?
Skulle jag verkligen kunna övertyga till exempel mina klasskamrater som läst och analyserat det jag skrivit i åtta månader nu?
Det är lite för intressant. Stjäl lite för mycket fokus.
Kanske vore det värt att testa… Jag har ändå tänkt på det där med andra identiteter mycket på sistone när jag snöat in på vissa författare och sedan grävde fram en fem år gammal teckning av ett alter-ego som jag dammade av och putsade till.
Egentligen handlar det ju bara om att
pröva och se.