Lasmi Belmar film As Palavras Delas (Deras Ord) skapades under essäfilmblocket under handledning av författarinnan Tove Folkesson och filmaren Salad Hilowle. Filmen är ett utforskande av filmskaparens släkthistoria, om saknad och om den brasilianska kvinnan. Vad det innebär att vara kvinna, hustru, mor och förebild. Vad vi ärver minna och bevarar från dessa kvinnor. Filmen visas i kategorin Tungvikt:
https://www.facebook.com/stockmotion.se/videos/stockmotion-2020-tungvikt/800250914083845/?__so__=permalink&__rv__=related_videos

Här är några rader som Lasmi skrev till oss om hur det känns att hennes film kom med i årets festival:

“I år gick min farmor bort ganska abrupt. Jag kände en enorm sorg för detta samtidigt som jag kände att jag aldrig riktigt lärt känna henne. Hon berättade aldrig riktigt sin egna historia för mig, vilket i sin tur väckte många frågor. Jag kunde inte närvara vid hennes sista tid vid livet och inte heller vid hennes begravning. Denna film för mig är mitt avskedsbrev till den förunderliga kvinna som var Zenite Beltrão Buchegger. 

As palavras dela (deras ord) är första gången jag arbetar med det essäistiska formatet. Kanske därför som det även blivit mitt mest personliga verk. Riktigt ärligt var det essäistiska formatet något som gjorde det möjligt för mig att bara kräkas ur all min sorg kring min farmors död och alla frågor som levde kvar i mig. Detta tillsammans med min Faster Evelyn Buchegger som narrerade.

Att filmen har valts in till festival är något underligt för mig. Verket är personligt, känslofyllt och sårbart, och att det på ett sätt konsumeras i underhållningssyfte känns nästan lite absurt. Samtidigt som jag vet att det finns många unga i Sverige som upplever liknande situationer. En konsekvens av invandrardiasporan. Våra rötter dras upp ur jorden och vi kastas ut i en existentiell limbo. Vart och vilka kommer vi egentligen ifrån. Vilka liv är det som levts, som direkt eller indirekt har lett upp till min existens här? Utlämnandet av mina personliga konflikter i filmen har skapat en viss autenticitet, att arbeta ur en smärtpunkt har lett ditt ett av de verk jag är som mest tillfreds med. Kanske är det syftet med filmskapandet?”